Utrikesdebatten igår drog ut på tiden så någon omröstning blev det inte. Alliansens företrädare gjorde bra ifrån sig i debatten. Själv får jag finna mig i att i denna fråga mest nicka instämmande till folkpartiets Birgitta Ohlsson som är den som tydligast markerar varför Sverige bör söka medlemskap i Nato.
Socialdemokraternas Urban Ahlin påstod att Nato-operationerna i själva verket inte var Nato-operationer (ja han sade faktiskt så). Den svenska försvarsmakten (och Nato samt hela världens media) har därmed missuppfattat allting. Vänsterpartietss Hans Linde påstod något i stil med att Västerbotten och Norrbotten nu tillhör Nato och på den nivån malde man på.
För mig är det ofattbart varför bokstavskombinationen n, a, t och o väcker sådana känslor. Detta är 28 nationer som vi samverkar med allihopa. Det är demokratier och vi bildar union med 21 av dem. Dessutom samverkar vi alltid med dessa länder i våra utlandsinsatser. Det hårdnackade motståndet är obegripligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Problemet är att ni politiker är i begrepp att ansluta Sverige till Nato utan att först höra vad vi "medborgare" tycker. Försvarsmaterielen anpassas, språket anpassas, vi deltar i internationella operationer sida om Nato-länder, o.s.v. Snart kommer någon att använda detta som argument till att vi lika gärna kan ansluta fullt ut. De små stegens tyrrani, kallas den metoden.
/Jacob
Jacob, jag är riksdagsledamot. Jag skriver motioner till Sveriges Riksdag där jag föreslår att Sverige söker medlemskap i Nato. Jag skriver artiklar i dagspress (senast i gårdagens Svenska Dagbladet) där jag pläderar för svenskt medlemskap. Detta är väl knappast att smyga?
Skicka en kommentar