tisdag 6 juli 2010

Om svartmålning utan nyanser

Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand skräder inte orden utan påstår att regeringen lämnar efter sig "ett kolsvart miljö- och klimatbokslut" i dagens SvD. Det är samma regering som kanske mer än någon annan regering någonsin lyft upp klimatfrågan på den internationella arenan. Det ligger förstås i miljöpartiets väsen att påstå att ingen annan förstår sig på miljöfrågor, då skulle partiets existensberättigande försvinna. Jag tror (och hoppas) dock att denna svartmålning endast leder till ryggdunkningar från de redan frälsta. Snarare kommer allt fler märka att miljöpartiet lever i en självgod bubbla där de själva måste definiera vad andra vill och anser. Annars faller korthuset samman.

Jag skriver för övrigt i Norran om ett annat område som ofta präglas av onyanserade överdrifter. Artikeln handlar om de sjukförsäkringsreformer som genomförts under mandatperioden. Lyssnar man på oppositionen så kan man få för sig att det är en strid mellan himmel och helvete. Om man däremot går igenom de rödgrönas förslag noterar man att i stort sett allt de kritiserar - inklusive den s k stupstocken - kommer att finnas kvar om de rödgröna vinner valet. Det rödgröna förslaget är bara lite urvattnat och därmed lite sämre.

Det är svårt med nyanser i politiken. Kanske måste det vara så?