Too little too late?

Den tredje och sista valdebatten blev den bästa och den tydligaste av de tre. Reaktionerna ger en någorlunda splittrad bild. Analyserna visar på en seger för McCain, opinionsundersökningarna ger däremot Obama segern även denna gång.

De konservativa bedömarna verkar tämligen nöjda med McCains insatser. Det var denna McCain de velat se tidigare under kampanjen, en mer offensiv och attackerande McCain. Själv är jag inte lika övertygad. Jag snarare saknar den frispråkige och, i ordets rätta bemärkelse, moderate John McCain.

Frågan är förstås om detta räckte för att vända valvinden? Svaret är förmodligen nej. Någon riktig ”turn-over” var svår att identifiera. Obama uppträdde lugnt och samlat och gjorde inte bort sig. Han tog själv upp samröret med den omtalade Bill Ayers och lär inte ha lidit allt för stor skada av det.

Noterbart var könsskillnaden i de osäkra väljarnas reaktion. Så fort Obama öppnade munnen blev kvinnorna nöjdare än männen, när McCain pratade så var männen nöjdare. Det stämmer förvisso med hur väljarkåren ser ut men att reaktionerna omedelbart följer detta mönster i varje fråga är förvånande.