1994 igen?

Opinionsmätningar ska naturligtvis alltid tas med skopor av salt men det är slående vilken medvind republikanerna har nu om man studerar opinionsundersökningarna för de kommande valen på delstatsnivå. Politicos sammanställning visar att det är endast i säkra demokratiska fästen som demokraterna ligger i ledning. Det republikanska övertaget är markant. En effekt av sjukvårdsförsäkringen eller ett djupare missnöje?

#41 Ingenting är omöjligt!

Det "omöjliga" har inträffat. Trots att demokraterna har tre gånger så många väljare som republikanerna i Massachusetts så var det republikanen Scott Brown som vann den tomma stolen i senaten. Röstsiffrorna slutar på cirka 52-47 % i Browns favör.

Givetsvis är detta ett kraftigt bakslag för president Obama. Dels för att sjukvårdsreformen uppenbarligen skrämmer bort väljare och får de viktiga mittenväljare att vända sig högerut. Men det är också ett bakslag för en sittande president att hans förmåga att nå sina egna väljare falnat i så snabb takt. President Obama satsade en hel del förtroendekapital i Massachusetts när han kampanjande för Coakley. Hans insats verkar inte ha betytt någonting för väljarsiffrorna. Det är ett tydligt meddelande från liberala Massachusetts exakt ett år efter att Obama svor presidenteden.

Vissa börjar redan spekulera i en stjärnsmäll för demokraterna i november när det är ordinarie kongressval. Man ska nog vara försiktigt med det. Visst har republikanerna tagit några stora skalper de senaste månaderna (två guvenörsposter och nu en plats i senaten) och visst ser opinionssiffrorna bra ut. Samtidigt ska man komma ihåg att ett nytt 1994 är svårt att upprepa. Då tillkom nya väljare som inte tidigare deltagit i valen, nu är dessa redan delar av det republikanska partiets kärnväljare.

Ny ordförande för republikanerna

Det blev Michael Steele som vann omröstningen om ordförandeskapet i det republikanska partiet i USA. Steele har tidigare varit ordförande för republikanerna i Maryland och har fram tills nu varit ordförande för GOPAC som arbetar med att rekrytera och utbilda republikanska kandidater.


Självfallet uppmärksammas att republikanerna väljer en svart ordförande några veckor efter att USA fått sin förste svarte president. Än viktigare är det politiska vägval som partiet möjligtvis tog i och med detta val. Steele anses vara tämligen moderat i amerikansk bemärkelse.

Strid eller samarbete?

Barack Obama träffade sin forne rival John McCain igår. De manade båda till enighet inför framtiden. McCain sade sig vilja hjälpa den nyvalde presidenten på ett konstruktivt sätt. De betonade båda vikten av samarbete mellan partierna. Det hörs dock helt andra tongångar från andra ledande republikaner. Flera motsätter sig de föreslagna stimulansåtgärderna för exempelvis bilindustrin.

John McCain kommer säkert göra vad han kan för att fortsätta finna breda samarbeten. Det har präglat hans gärningar i Washington tidigare och det är en av anledningarna till varför han hade blivit en bra president. Hur andra republikaner kommer agera är mer osäkert. Karl Rove skriver i Newsweek och uppmanar sina partikamrater att välja rätt strider och inte bråka om allt.

Optimistiska republikaner

Redan veckan efter det totala valnederlaget så börjar de republikanska väljarna vädra morgonluft. 78 % av republikanerna tror att näste president blir en republikan. Hälften av samtliga väljare anser det någorlunda troligt med en republikansk seger och endast en tredjedel anser det osannolikt.

En överväldigande majoritet vill att partiet hittar tillbaka till sitt rätta jag och föredrar detta framför samverkan med Obama. Detta innebär problem för den blivande presidenten. Amerikanska politiker läser opinionsundersökningar noggrant och de noterar att kärnväljarna vill se oppositionspolitik de kommande åren.

De flesta republikaner är för övrigt nöjda med Sarah Palin och ser henne i dagsläget som den mest lämpliga presidentkandidaten 2012.

Bush lockade fler nya väljare än Obama

Valresultatet har nu börjat analyseras i detalj. För partiorganisationerna är det viktigt att se vilka som kom och vilka som övergav det egna partiet. Ett viktigt konstaterande som inte fått så mycket uppmärksamhet är att antalet väljare bara steg med 6,5 miljoner. Detta kan jämföras med ökningen mellan 2000-2004 som var 17 miljoner, alltså nästan tre gånger så stor.

Förutsättningarna för republikanerna att börja återhämtningen i kongressvalen 2010 är, åtminstone statistiskt sett, mycket goda. I genomsnitt vinner oppositionspartiet 2 senatsplatser och 23 platser i representanthuset i mellanvalet efter en ny presidents tillträde. Endast Franklin D Roosvelt och George W Bush har fått se sina partier gå framåt och detta skedde under ovanliga förhållanden.

Det är knappast nån vild gissning att republikanerna kommer att försöka närma sig gruppen hispanics (människor med latinamerikanska rötter) vid framtida val. Denna grupp skiftade mot demokraterna i år. Det är en växande grupp i USA och de har ofta traditionellt socialkonservativa värderingar.

Framtiden för republikanerna

Saul Anuzis är ordförande för det Republikanska partiet i Michigan och nämns som tänkbar ordförande för hela det Republikanska partiet när ny ordförande skall väljas i januari. Han anser att republikanerna skall vara partiet för small government och tycker att George Bush i praktiken gjort det motsatta. Han är även missnöjd med McCainkampanjens tillbakadragande från Michigan. Han anser att Michigan hade kunnat vinnas och att McCain hamnade på defensiven när man började dra sig tillbaka från delstaten flera veckor innan valdagen.

Anuzis tror att partiet står inför rejäla diskussioner om vart partiet är på väg om man förlorar presidentposten. Han talar om de tre fraktioner som utgör det republikanska partiet, de socialkonservativa, de utrikeskonservativa och de ekonomiskt konservativa. Han vill se något som kallas kulturellt konservativa som har inslag av alla dessa ingredienser och nämner, föga förvånande, Ronald Reagan som en förebild. Anuzis tror att en guvernör kommer att vara presidentkandidat om fyra år. Palin från Alaska, Daniels från Indiana, Pawlenty från Minnesota, de fd guvernörerna Romney från Massachusetts och Huckabee från Arkansas samt Guiliani, som väntas ställa upp i kommande guvernörsval i New York, är huvudkandidaterna.

Saul Anuzis berättar att när en kandidat inte kommer från en självklar bas så är entusiasmen lägre och antalet frivilliga färre. Däremot upplever han inte någon uppgivenhet utan tvärtom så växer entusiasmen och kampanjlokalerna är fyllda med frivilliga.

USA ser på staten på ett annat sätt

David King är professor vid Harvard University. Han betonade att USA är ett undantag i världen avseende sättet att se på staten. Enligt konstitutionen kommer de grundläggande rättigheterna från Gud och inte staten.

Det amerikanska systemet är inte konstruerat att vara effektivt. Det är konstruerat för en liten stat och även om staten nu är väldigt omfattande gäller de grundläggande principerna fortfarande.

King menade att valsystemet automatiskt leder till ett tvåpartisystem även om ”the founding fathers” inte trodde att ett partisystem skulle etableras. Han tror inte att ett tredje parti någonsin kommer bli framgångsrikt. Senast ett tredje parti lyckades var 1956 när republikanerna etablerades på Whigpartiets bekostnad.

Även King betonade de lokala valen och hänvisade bl a till att USA har hela 511 000 förtroendevalda genom delstats- och lokalvalen. Endast 537 personer är valda till en federal befattning.