Mycket är oklart när valet är klart

Det kommer att dröja till den 18 februari förrän det israeliska valet är färdigräknat och valresultatet blir officiellt. Det är först då president Shimon Peres börjar sina sonderingar i syfte att utse regeringsbildare.

Huvudkandidaterna Livni och Netanyahu väntar inte så länge. Förhandlingarna har redan inletts. Netanyahu vill forma en högerkoalition och det finns mandatmässiga förutsättningar för det. Det finns enkelt uttryckt tillräckligt många som vill medverka i en Likudledd regering. Men dessa partier kommer inte alltid så bra överens inbördes.

Livni anser att Likud istället borde ingå i en samlingsregering med Kadima och Arbetarpartiet. Under dagen framgår att Likud mycket möjligt skulle kunna bytas ut mot Yisrael Beitenu. Lieberman har åtminstone inte stängt dörren för en sådan koalition. Man skall komma ihåg Liebermans inställning till Shas (och det omvända) och i en Livniledd regering ges små möjligheter till utpressningar. Tzipi Livni har visat att hon kan motså dessa.

Arbetarpartiets medverkan är dock inte heller den självklar. Partiet har gjort ett katastrofval och kan välja att samla krafterna i opposition. Partiledare Barak lär förorda oppositionsrollen nu.

Tzipi Livni överraskar - men räcker det?

Gårdagens val blev en stor framgång för Kadima och dess ledare Tzipi Livni. Av allt att döma blir Kadima största parti i Knesset. Under partiets korta livslängd har man varit på väg att bli uträknade många gånger (Sharons koma, Olmerts ekonomiska förehavanden, kriget i Libanon) men ännu en gång lyckas man väl i valet. Ett mittenparti har en plats i israelisk politik.

Det är osäkert om största parti denna gången verkligen komer att kunna bilda regering. Beskedet från Likudledaren Benjamin Netanyahu var tydligt. Det är han som skall leda nästa högerregering i Israel. Vid en första anblick ser det också ut som det naturliga resultatet men israelisk politik är inte alltid så förutsägbar.

Avigdor Lieberman har en nyckelroll och han förordar en högerregering. Men en sådan allians klarar inget avhopp. En sådan allians kommer kräva stora ekonomiska eftergifter till särintressen. Samtliga stora partier är kritiska till dessa öronmärkta stödpengar, inte minst Lieberman.

Valdag i Israel

Idag väljs de 120 medlemmarna i Knesset. Samtidigt som valresultatet väntas bli en storseger för någon form av höger så verkar Arbetarpartiets Ehud Barak ligga bra till för att ingå i en kommande regering. Ingen verkar utesluta hans medverkan. Huvudkandidaterna Netanyahu och Livni kämpar om regeringsbildaruppdraget medan allt mer - framför allt internationell - uppmärksamhet riktas mot Liebermans Yisrael Beiteinu.

Liebermans hårda retorik har färgat valrörelsen. Tyvärr innebär det att ekonomin har fått mindre plats. Ännu mer beklagligt är att nyanserna försvunnit i diskussionen om palestinierna. DN:s Nathan Shachar skriver om hur det relativa lugnet på västbanken inte alls uppmärksammats i valrörelsen. Det är att beklaga.

Antalet osäkra väljare uppskattas vara minst 15 % vilket innebär att det finns utrymme för överraskningar. Kanske finns här de röster Tzipi Livni behöver?

Det kan vara värt att nämna de som inte kommer att rösta idag. Andelen arabiska väljare befaras sjunka ännu mer. I det polariserade klimatet verkar allt fler tycka att en röst - även på ett arabiskt parti - är meningslöst. Även den israeliska vänstern kan förlora på detta.

En annan grupp som inte kommer att rösta är israeler som arbetar utomlands. Israel är ett av få länder som inte möjliggör utlandsröster. Enligt en artikel i Jerusalem Post har Likud försökt ändra det men misslyckats. Likud skulle enligt artikeln tjäna på att utlandsröster tillåtits.

Någon form av höger i Israel

Imorgon är det val i Israel. Som vanligt ett spännande val med osäker utgång. Likud, med förre premiärminister Benjamin Netanyahu i spetsen, har varit stor favorit hela valrörelsen men verkar nu tappa något. Regeringspartiet Kadima, med utrikesminister Tzipi Livni i spetsen, knappar tydligen in. Framåt går även Avigdor Liebermans parti Yisrael Beitenu medan försvarsminister Ehud Baraks Arbetarparti verkar degraderas till fjärde största parti.

Men efter valet skall en koalition bildas och den är inte given. En viss högerprägel är självklar men det kan bli ett oändligt antal olika konstellationer. Israelisk tradition gör att största partiets ledare ges goda möjligheter att bilda regering. Dock skall man komma ihåg att israelisk höger är ett mångfacetterat begrepp. Likud är det traditionella högerpartiet, sekulariserat men med respekt för religionen. Shas är ultraortodoxt och Yisrael Beitenu nationalistiskt höger. De två senare partierna har inte mycket gemensamt.

Kadima kan tyckas borde ha lätt för att samverka med Likud då de flesta i Kadimas ledning - Sharon, Olmert, Livni etc - faktiskt kommer från Likud. Känslorna mellan partierna är dock inte allt för varma. Arbetarpartiet brukar ha en förmåga att samverka högerut, åtminstone med sekulariserade partier. De kan komma att ingå i en regering trots ett dåligt valresultat.

Vad skall man då hoppas på? Magkänslan säger Kadima med ett stärkt mandat. I koalition med Arbetarpartiet eller Likud, kanske allra helst båda två. Realistiskt? Åtminstone inte mer orealistiskt än de 25 andra alternativ det spekuleras om...