President Obamas installationstal är det givna ämnet för dagen. Aldrig har väl en amerikansk presidents installation varit så omskriven, välbevakad och efterlängtad av så många i vår omvärld?
Enligt svenska bedömare och retorikexperter verkar talet ha varit helt fantastiskt. Dessa betyg känns ganska förutsägbara. Amerikanska politiker är bra talare, de har bra talskrivare och större tal förbereds väldigt noggrant. Är politikern ifråga en nyvald president och talet ett installationstal som följs av ett helt folk, ja till och med en värld, då är förberedelserna extrema.
Allt annat än ett bra tal vore sensationellt.
Den konservative kolumnisten i Washington Post Michael Gerson erbjuder en delvis annan uppfattning. Han menar att talet var retoriskt nedtonat men trots allt förvånansvärt tydligt i budskap. Talet kommer inte att gå till historien (möjligtvis frånsett storleken på arrangemanget) men talet lägger grund till något som kan bli ett bra amerikanskt ledarskap. Kan tillägga att Gerson tidigare arbetade åt President Bush.
Kolumnisten John Kass i Chicago Tribune från Barack Obamas hemstad tar upp de otroliga förväntningar som riktas på den nye presidenten. Enligt Kass är Obama en rationellt tänkande person som till skillnad från media inser sina begränsningar.
Personligen tyckte jag talet var bra, precis som jag förväntade mig. Han tackade Bush särskilt för en smidig övergång men var innehållsmässigt tydlig i var skillnaderna dem emellan består i.
Jag tycker det är tydligt att Obama vill fortsätta vara en ledare för en informell rörelse som nu gemensamt skall anta de stora utmaningar som ligger framför nationen.
Krismedvetenhet kommer minska kraven på snabba resultat och förlänga smekmånaden. Det kommer dröja innan han på allvar anklagas för att inte fullfölja sina vallöften. Idag är det ingen som förväntar sig det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar