Obamas största framgång - men problemen finns kvar

Det har varit fascinerande att följa antagandet av den nya amerikanska vårdreformen. Skulle president Obama få stöd av sina egna partikamrater i sin viktigaste valfråga? Nu vet vi svaret; Barack Obama lyckades till slut få lagförslaget genom den amerikanska kongressens regel- och procedurdjungel. I och med detta har Obama uppnått sin största (rentav den enda stora?) realpolitiska framgång.

Vad reformen egentligen innebär är inte helt enkelt att få grepp om. Det är definitivt inte så att alla amerikaner nu FÅR en allmän hälso- och sjukvårdsförsäkring. Däremot TVINGAS alla amerikaner skaffa sig en sjukförsäkring. Den som inte skaffar försäkringen kommer faktiskt att få betala böter.

I praktiken innebär detta att de flesta amerikaner även fortsättningsvis kommer att ha sin sjukförsäkring kopplad till anställningen, alltså precis som idag. Företag kommer också att kunna bötfällas om de inte erbjuder sjukvårdsförsäkring. Det är mer piska än morot som gäller.

Försäkringsbolagen ska inte få neka någon försäkring oavsett sjukdomshistoria. De får inte heller skilja avgiftssättningen beroende på kön eller yrke. De får inte heller sätta tak för hur dyra sjukvårdskostnaderna får vara. Detta är naturligtvis helt rimligt och bra.

Det fanns ursprungligen ett förslag även om en statlig sjukförsäkring. Inte för att förstatliga hela försäkringen utan fungera som prispress på de privata försäkringsbolagen. Dessa planer fick dock skrotas under processen för det var för utmanande.

Idag uppges nästan 50 miljoner miljoner amerikaner sakna försäkringsskydd. Kommer nu alla amerikaner vara försäkrade? Just detta är faktiskt enkelt att svara på; svaret är glasklart NEJ. De mest optimistiska räknar med att 95 procent är försäkrade om några år. Ingen räknar med att alla amerikaner i och med detta kommer att ha ett fullgott försäkringsskydd eller ens vara försäkrade inom överskådlig framtid.

De som är oförsäkrade kan grovt förenklat tillhöra två kategorier, de som inte vill och de som inte kan. För de som självmant väljer att stå utanför är det piskan som gäller. De ska betala annars blir det böter. För de som inte kan av ekonomiska skäl ska försäkringsavgiften subventioneras. Hela reformen beräknas enligt Vita Huset kosta cirka 940 miljarder dollar de kommande 10 åren. De republikanska kritikerna hävdar förstås att summan kommer att bli mycket större.

Summa summarum så har det land som satsar mest i världen per capita på sjukvård utan att kunna erbjuda alla en god sjukvårdsförsäkring nu gjort sjukvården ännu dyrare utan att kunna erbjuda alla en god sjukvårdsförsäkring. Inte så mycket att jubla över eller...?

Oväntat tufft för Obama

Idag kommer president Obama och den demokratiska majoriteten i kongressen att försöka få igenom sitt stimulanspaket. Förr eller senare, i något justerad form, kommer de att lyckas. Intensiva samtal förs med enskilda republikaner och någon form av paket kommer snart att röstas igenom.

Obamas tidigare motståndare, John McCain, har försökt lägga fram ett kompromissförslag där större vikt lades på skattesänkningar. Detta röstades ned av demokraterna. Dock har de protektionistiska dragen i paketet mildrats en aning.

Det finns en intressant politisk aspekt på det som pågår just nu. Trots det starka stöd och mandat den nuvalde presidenten fått har den partipolitiska delningen skett oväntat fort. Det är dåliga nyheter för Obama. Republikanerna å sin sida vädrar nu morgonluft och man dominerar mediabilden just nu.

President Obama har i Washington Post skrivit en debattartikel för att argumentera för sitt paket. Ett bevis på att den amerikanska opinionen faktiskt känner tveksamhet inför mångmiljardrullningen. Jag skriver "faktiskt" för det borde inte vara någon överraskning.

Verkligheten kommer ikapp

Nu är det politisk smekmånad för Barack Obama och så skall det vara. USA och omvärlden andas av försiktig optimism. Snart kommer verkligheten att sätta sina spår. Jag tror att Obamas smekmånad kommer att bli ovanligt lång. Dels för att förhoppningarna är så stora, dels för att han hanterar situationen skickligt.

Det finns en intressant artikel på Politico av Marty Kady om hur framtiden kommer att se ut i den amerikanska kongressen. Det är inget skräckscenario utan helt enkelt en beskrivning av vad som alltid sker. Partilojaliteterna i USA är inte i närheten av vad vi är vana vid hemma i Sverige. Kongressens ledamöter kommer vilja bli omvalda. Det har ingenting med vilket parti som är i majoritet för tillfället. Läs den!