Valdagen är här

Ikväll hoppas jag naturligtvis på förnyat förtroende för alliansregeringen. Vi har en stark regering som hanterat den ekonomiska krisen på ett föredömligt sätt.

Lika angeläget känns det att Sverigedemokraterna inte kommer in i Sveriges Riksdag. Vi har tidigare sluppit partier som gör skillnad på människor efter ursprung. Låt oss slippa det även i framtiden.

Röstat och klart

Idag har jag förtidsröstat för andra gången i mitt liv. Förra gången var den första gången jag fick rösta överhuvudtaget och jag var utomlands. Då kändes det lite snopet att inte få rösta på valdagen. Nu känns det naturligt att rösta när det passar rent praktiskt. Jag har ju trots allt bestämt mig.

Pengarna tar inte slut

Är sparsam med artiklar i valrörelsen men fick en riktad till mig som jag svarar på i dagens Katrineholms-Kuriren. Ämnet är pensioner naturligtvis.

Jag har på Pensionsystemet.se listat vad som skiljer sig mellan de båda regeringsalternativen vad gäller pensionerna. Som vanligt på den sidan så sakligt som möjligt.

Jag har bestämt mig

Idag lanserar moderaterna kampanjen Jag har redan valt. Kampanjen bygger kring en sajt med tips på hur man kan aktivera sig för att hjälpa Moderaterna i valet i höst. Kampanjen innebär ett tydligt ställningstagande som inbjuder till samtal och engagemang.

Riksdagslistan

Nomineringskommitténs ordförande har nu publicerat förslaget till moderat valsedel för riksdagsvalet i Stockholms stad. Idag har moderaterna 11 mandat i valkretsen men fler som tjänstgör p g a att statsråd blir tjänstlediga från riksdagen. Statsministern toppar även listan i Stockholms län vilket betyder att han blir invald i den valkrets där han får högst andel kryss. För närvarande är det i Stockholms stad. Beslut om listan fattas den 13 februari.

Nomineringskommitténs förslag till valsedel i Riksdagen:

1 Fredrik Reinfeldt
2 Beatrice Ask
3 Lena Adelsohn Liljeroth
4 Maria Abrahamsson
5 Mats G Nilsson
6 Sofia Arkelsten
7 Anna König Jerlmyr
8 Mats Rudin
9 HG Wessberg
10 Mats Johansson
11 Johan Forsell
12 Gustav Blix
13 Jessica Rosencrantz
14 Amir Adan
15 Margareta Cederfelt
16 Cecilia Brink
17 Anton Abele
18 Christoffer Järkeborn
19 Mohamoud M. Enow
20 Tobias Sjö
21 Marianne Watz
22 Edvard Unsgaard
23 Sten Collander
24 Kahin Ahmed
25 Kristoffer Tamsons
26 Helena Widegren
27 Joar Horn
28 Berthold Gustavsson
29 Hanna Broberg
30 Staffan Sjödén
31 Winston Håkanson
32 Per Hagwall
33 Pia Helleday
34 Charlotte Broberg
35 Datevig Mardirossian Lönn
36 Leif Magnusson
37 Louise du Rietz-Svenson
38 Jonas Nilsson
39 Birgitta Holm
40 Margareta Hedelius
41 Annika Sandström
42 Michaela Friberg Storey
43 Lars Wesslau
44 Lars Almquist
45 Mahmood Fahmi
46 Jeppe Samuelsson
47 Lars Sporrong
48 Kristina Lutz
49 Billy Östh
50 Kristofer von Beetzen

Omvärlden kan inte vara tyst

Demonstrationerna i Teheran växer nu i omfattning. Uppgifter i media gör gällande att upp emot två miljoner människor har demonstrerat i Teheran och att sju demonstranter har dödats i oroligheterna. Som många påpekar är det inte en kamp mellan en god och en ond kandidat. Det är ett folk som kämpar för att få göra sin stämma hörd. Det är en kamp för demokrati och mänskliga rättigheter. Vem eller vilka som kommer att leda framtidens fria Iran vet vi inte. Det lär knappast vara Mousavi, det är definitivt inte Ahmadinejad.

Omvärlden har vissa svårigheter att hantera den uppkomna situationen. Man vill inte lägga sig i de inre angelägenheterna samtidigt som valfusk inte kan ignoreras. Ökat våld mot demonstranter kommer definitivt att framtvinga reaktioner från världens regeringar. Den amerikanske presidenten Barack Obama går en balansgång just nu. Han vill å ena sidan hålla USA utanför iransk inrikespolitik, å andra sidan vill han förbättra förbindelserna. Obama måste dock uttala sig, i USA kan en president inte stå vid sidan om utan åsikt.

FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon "följer utvecklingen noga" vilket är ungefär vad EU ännu så länge uttryckt gemensamt. De tyska och franska regeringarna har varit mer tydliga och bl a kallat till sig de iranska ambassadörerna och kräver att det iranska folkets rättigheter ska respekteras. Förhoppningsvis gör även den svenska regeringen det inom kort.

Fortsatt oroligt i Iran

Protesterna i Teheran fortsätter. Detta trots att demonstrationer emot valutslaget förbjudits. Inte mycket finns rapporterat om protestyttringar utanför huvudstaden. Om det beror på att ingen kan rapportera om dem eller att det inte finns några demonstrationer utanför huvudstaden är svårt att säga. Regeringskritisika tidningar uppges ha stoppats.

Flera länder i omvärlden talar nu öppet om att de ifrågasätter valresultatet. Ayatollah Khamenei har lovat att anklagelserna om valfusk ska utredas. Vad nu det kan betyda. En antidemokrat skall säkerställa att demokratin efterlevs... Känns inte helt övertygande. Egentligen är det märkligt att frågan om valfusk får denna uppmärksamhet då valet i vilket fall som helst alldeles uppenbart strider emot de mest grundläggande demokratiska principer.

Det finns en uppenbar fara i att Ahmadinejad nu skall försöka ena sitt folk genom att ännu tydligare hetsa mot sitt stora hatobjekt, den judiska staten Israel. Det finns all anledning att följa utvecklingen i Iran noga och inte helt utan oro.

Oroväckande nyheter från Iran

Valet i Iran - i vad mån det verkligen ska kallas så - fick tyvärr det förväntade utfallet. Ahmadinejad "vann" valet med större siffror än vad någon verkar tro på. Anklagelserna om valfusk haglar, stora demonstrationer i Teheran pågår och nu rapporteras att mer reformsinnade människor interneras.

Som alltid är det klokt att ta rapporter inifrån Iran med flera nypor salt. Det är svårt att skaffa sig en bra bild av vad som verkligen skett och sker när man befinner sig i Sverige. Vi är utelämnade till en mediarapportering som i bästa fall försöker vara objektiv men som arbetar under väldigt stora restriktioner.

Det är i alla fall ingen bra dag för oss som vill att Iran ska närma sig det internationella samfundet.

Presidentvalet i Iran

Förra veckan förlorade Irans president Achmadinejad valet i Libanon. Idag vore det upplyftande om Achmadinejad fick uppleva sin andra valförlust inom en vecka. Världen i allmänhet och mellanöstern i synnerhet skulle kunna utvecklas i mer fredlig och försonlig riktning om förintelseförnekaren och israelhataren fick lämna över rodret till någon sundare person.

Det är naturligtvis naivt att våga hoppas på ett rättvist val. Uppgifterna om valfusk och röstköp har cirkulerat länge. Huvudmotståndaren i valet Mir Hossein Mousavi varnar för oegentligheter i valet. Något fritt demokratiskt val är det sannerligen inte fråga om. Kandidaterna är godkända av den religiösa ledningen. Inga kvinnor finns att välja på.

Det är i alla fall ett uppmuntrande tecken att det är spänning i valet. Det visar att många iranier ser genom hatets propaganda och vill närma sig omvärlden. Låt oss hoppas de når framgång.