Tre publicerade artiklar

Allt finns inte att finna på internet. Svenska Nyhetsbyrån översände pressklipp och jag upptäckte då tre artiklar som jag fått publicerade men inte hittat på de internetbaserade sökmotorerna.

I Enköpings-Posten fick jag i augusti in en artikel om att snabba insatser inom sjukfrsäkringen ger färre sjukskrivna. Det är i själva verket en human politik att snabbt hjälpa människor tillbaka till arbetslivet.

I samma tidning hade jag en artikel i april om Thomas Bodströms (S) förslag om hårdare straff för våldtäktsmän som begått grova våldtäkter. Givetsvis utmärkt men märkligt mot bakgrund av den passivitet som kännetecknade hans tid som justitieminister.

I bl.a. Stenungsunds-Posten fick jag in en artikel om sanktionskraven emot Israel. Detta var när tonläget var som höst efter Ship to Gaza-konlikten. Jag menar naturligtvis att sanktioner vore negativt för hela regionen. Vi bör istället göra precis tvärtom och utöka handeln och sprida den ekonomiska integrationen.

Blockad med grumliga motiv

Det Svenska Hamnarbetarförbundet har nu inlett en blockad mot israeliska varor. Läs gärna och begrunda den grumliga motiveringen på deras hemsida. Det är ett ensidigt skönmålande av aktivister som i många fall inte ens själva utmålar sig så fredsälskande som Svenska Hamnarbetarförbundet vill göra gällande.

Det påstås vidare på deras hemsida att bilder från det turkiska fartyget inte är tillgängligt för allmänheten. Detta trots att bilder tagna från båten publicerats i hela världen och naturligtvis finns tillgängliga på internet.

Några aktioner emot Burma, Iran, Nordkorea, Zimbabwe eller för den delen Hizbollahkontrollerade områden i Libanon planeras så klart inte. Detta handlar inte om något vurmande av demokrati, mänskliga rättigheter eller om människor som lever i fattigdom. Detta handlar i bästa fall om billig populistism. Alternativt är det ett uttryck för något mycket mer obehagligt.

Israeliskt ministerbesök

Igår besökte Israels socialminister Isaac Herzog Stockholm. Han besökte sin svenske kollega Göran Hägglund, Utrikesdepartementet och socialdemokraternas ordförande Mona Sahlin.

Herzog berättade bl a att hans far - den tidigare presidenten Chaim Herzog - besökte Sverige för nästan exakt tjugo år sedan. På bilden syns Herzog till höger och bredvid honom Israels ambassadör Benny Dagan med sin fru Irit.

Bilder från Turkiet och beröm från Iran

Samtliga sju partiers företrädare kritiserade Israel för aktionen emot Ship to Gaza under dagens riksdagsdebatt. Det var dels välgrundad kritik emot övervåld och att insatsen skedde på internationellt vatten. Det var dels traditionell ensidigt skuldbeläggande av Israel. Precis som det brukar låta.

Fredrik Malm (FP) utmärkte sig då han kritiserade såväl Israel som Hamas och de krafter som via extremism försöker förstöra fredsprocessen. "Det var knappast någon hemlighet för de svenska aktivisterna vilka organisatörerna var" sade Malm bl a.

Den turkiska tidningen Hürriyet visar nu bilder som undanröjer alla tvivel på det våld de israeliska soldaterna utsattes för. Tidningen publicerar också aktivisters vittnesmål som inte på något sätt döljer sina gärningar eller att det var planerat.

Expressen visar faktiskt några av bilderna. Det gör inte Svenska Dagbladet men de berättar i alla fall att bilderna existerar. Aftonbladet låter, via en israelisk tidningsartikel, en israelisk soldat komma till tals.

Dagens Nyheter rapporterar ingenting av detta men proklamerar glatt att de båda skepp Iran hotar skicka till området är att betrakta som "hjälpfartyg". Jag noterar att Urban Ahlin (S) i dagens riksdagsdebatt anser att tillkomsten av iranska fartyg i området däremot riskerar att eskalera konfliketen. Övriga världen verkar, milt uttryckt, dela Ahlins bedömning om läget.

Apropå Iran så rapporterar nyhetsbyrån Fars att Achmadinejad i fredags talade vid den 21:a årsdagen av Khomeinis död. Han menade att Khomeini ansåg att staten Israel skulle försvinna för gott och Achmadinejad anser att hans dröm nu håller på att förverkligas. Han berömde särskilt de europeiska länderna för att ha skött sig väl under Ship to Gazakonflikten.

Spärrarna har släppt

Jag har nu testat Newsmill för första gången. I Ship to Gazadebatten länkade jag inlägget om SVT:s bristande allsidighet. I skrivande stund är 88 % "arga" på SVT:s rapportering.

I Svenska Dagbladet skriver Willy Silberstein, som är ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism, klokt om hur spärrarna helt släppt på sina ställen. Nu har kritiken slagit över i ren antisemitism.

SVT brister i allsidighet

Tanken bakom begreppet public service är att alla medborgare i ett demokratiskt land ska få tillgång till opartisk och mångsidig information inom en mängd olika områden. Ett public service-företag spegla omvärlden ur många olika perspektiv. Som SVT-tittare ska man kunna ta reda på vad som tilldrar sig i landet och världen runtomkring så att man själv kan bilda sig en egen åsikt.

Texten är från SVT:s hemsida. Dessvärre stämmer de inte alls överens med verkligheten.

Jag såg en svensk nyhetssändning igår, Rapport 19:30. De hade tre reportage om det som skett när israeliska soldater steg ombord fartyge i Ship to Gazakonvojen.

I det första reportaget fick fyra personer komma till tals. En aktivist, Erdogan och Clegg som alla ensidigt kritiserade Israel. När sedan en israel fick komma till tals hade man letat fram en regimkritiker som kritiserade sin regerings agerande. Detta var huvudnyheten i det som kallas public service.

Andra nyhetsinslaget var från Beersheeva och en intervju utanför fängelset med en av aktivisternas försvarsadvokater. Här intervjuades faktiskt två civila israeler. En kvinna som sade att Israel försöker undvika våld och en man som talade om att Israel hade en mycket stark armé. Kopplingen till reportaget i övrigt var kanske inte solklar men de fick i alla fall yttra sig.

Det tredje reportaget handlade om de anhöriga till de svenska som deltog i aktionen. Inte så mycket att säga om det mer än att det är en svensk anhörig i Sverige som får kommentera vad som skedde på båtarna när hela världen i övrigt får se bilder som helt uppenbart ger en delvis annorlunda bild.

Summa summarum anser SVT:s rapportredaktion inte att uttalanden från Israels regering är intressanta. Man tycker inte heller att svenska tv-tittare behöver se bilder från den händelse som är deras huvudnyhet.

Det där med att skildra olika perspektiv gäller uppenbarligen inte när det är Israel som är inblandat. När man så ensidigt presenterar en sida av saken är det inte längre journalistik. Det är propaganda.

Vill man ha fri och allsidig television är det inte tv-licensen man skall värna. Nej det handlar om att se till att man har ett tv-abonnemang så man kan se BBC, Skynews, CNN, Al-Jazeera etc. Kanaler som ger båda sidorna utrymme.

Fakta först eller har Obama fel?

Fördömandena av Israel efter bordningen av Ship to Gazafartygen är omöjliga att räkna och kommer från (nästan) alla håll. Kritiken i media är ännu så länge ensidig. Jag förvånas varje gång över att det i svensk media är personer som alltid avskytt Israel som nu skall lyftas fram för att berätta hur det verkligen ligger till. Ett märkligt påfund som jag faktiskt inte hittat någon annanstans i världen.

Jag undrar om Barack Obama verkligen har så fel när han menar att det vore bra med fakta före fördömanden? Det är inte lätt framför sin dator att få bra information om vad som verkligen skett. Den israeliska vänstertidningen Haaretz har varit min huvudkälla idag (för er som inte vet så är Haaretz kritisk mot den nuvarande regeringen i allmänhet och emot hanteringen av Ship to Gaza i synnerhet). Haaretz beskriver ett händelseförlopp där fartygen inte hörsammat anrop. Där de israeliska soldaterna överfallits. Vapen har tagits ifrån dem. De har attackerats med knivar och pistolskott. Ett par soldater har kastats ned från bryggan. Några har hoppat överbord när de flytt.

Detta ursäktar inte att aktionen tycks ha ägt rum på internationellt vatten. Detta ursäktar inte bruk av övervåld. Det nyanserar dock bilden av vad som hände. Bl a DN visar en av alla de filmer som visar hur aktivisterna går till attack på en av båtarna (på de övriga gick det uppenbarligen lugnt till). Norska Verdens Gang visar hur Hamas förberedde mottagandet av Ship to Gaza. Här finns också uttalandet från taleskvinnan Greta Berlin om att fartygskonvojen inte alls handlar om att ge humanitär hjälp. För att undanröja all tvekan om kopplingen till Hamas visar Fred i Mellanöstern upp bilder på hur Hamas mottog Ship to Gaza för två år sedan.

Jag känner mig kluven. Jag tycker fartygen kunde ha släppts igenom men jag känner inte sympati med dem som springer Hamas ärenden.

Inte samma måttstock

Tänk er nyheten att människor var på väg att fråntas sina israeliska medborgarskap för att vissa dess medborgare hade haft fräckheten att gifta sig med araber. Tänk på alla artiklar, alla fördömanden, alla nyhetsinslag och alla vänsteraktivister som spytt sin galla över Israel.

Nu är det tack och lov inte så. Nyheten som TT rapporterar är att ett antal egyptier riskerar sina medborgarskap för att de gift sig med judar (misstänkta sionister). De flesta tidningar i Sverige publicerar inte nyheten. Ingen fördömer någon och ingen verkar vara särskilt upprörd.

Människor och länder bedöms inte enligt en och samma måttstock. Så enkelt är det.

Irans president hycklar minsann inte

Irans återvalde (genom förmodat valfusk förvisso) president Achmadinejad har nu utnämnt en av Interpol efterlyst terrorist till försvarsminister. Ahmad Vahidi är en av fem eftersökta för bombningen av Judiska församlingscentret i Argentina den 18 juli 1994 då 85 oskyldiga argentinare dog och 240 skadades.

Säga vad man vill men den iranske presidenten är ingen hycklare. Man vet vad han står för.

Läsvärd ledare i SvD

Första riktiga arbetsveckan lider mot sitt slut. Det är faktiskt riktigt roligt att komma igång på allvar igen. Helgen blir förstås inte sämre. Svärfar kommer på besök så nu skall det firas 75-årsdag!

Ibland läser man sådant man skulle vilja ha skrivit själv. Det handlar om hur olika företeelser kan bemötas beroende på vem som gör vad. Tänkvärt och mycket läsvärt.

Fortsatt oroligt i Iran

Protesterna i Teheran fortsätter. Detta trots att demonstrationer emot valutslaget förbjudits. Inte mycket finns rapporterat om protestyttringar utanför huvudstaden. Om det beror på att ingen kan rapportera om dem eller att det inte finns några demonstrationer utanför huvudstaden är svårt att säga. Regeringskritisika tidningar uppges ha stoppats.

Flera länder i omvärlden talar nu öppet om att de ifrågasätter valresultatet. Ayatollah Khamenei har lovat att anklagelserna om valfusk ska utredas. Vad nu det kan betyda. En antidemokrat skall säkerställa att demokratin efterlevs... Känns inte helt övertygande. Egentligen är det märkligt att frågan om valfusk får denna uppmärksamhet då valet i vilket fall som helst alldeles uppenbart strider emot de mest grundläggande demokratiska principer.

Det finns en uppenbar fara i att Ahmadinejad nu skall försöka ena sitt folk genom att ännu tydligare hetsa mot sitt stora hatobjekt, den judiska staten Israel. Det finns all anledning att följa utvecklingen i Iran noga och inte helt utan oro.

Obama om kvinnors möjligheter i muslimska världen

Nu har President Obama talat på Kairos universitet. Under en timme höll han talet som kommer analyseras och tolkas fram och tillbaka under lång tid framöver. Obama, som citerade koranen vid flera tillfällen, var tydlig och repeterade budskapet att USA inte har något otalt med muslimer.

Han markerade tydligt emot all form av terrorism. Han markerade, kanske förvånansvärt tydligt, emot den israeliska bosättningspolitiken. Han markerade, lika tydligt, USA:s starka band till Israel.

Jag uppskattade särskilt att President Obama tog upp kvinnans roll i samhället. Förutom det obligatoriska klädselpratet så gjorde Obama en tydlig och bra markering om kopplingen kvinnans ställning och välståndsutvecklingen; "it is no coincidence that countries where women are well educated are far more likely to be prosperous".

Här kan ni läsa hela talet.

Skandalen ett faktum

Det var ingen högoddsare. Israelhatet spreds från FN:s talarstol på konferensens första dag. President Achmadinejad har gjort bort sig igen. Antirasism, vem trodde på det egentligen?

Sorgligt FN-spektakel

Direkt efter FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon invigningsánförande i Geneve skall världens mest kände antisemit Mahmoud Ahmadinejad tala. Och detta skall vara en antirasistkonferens!

Självfallet borde Sverige ha gjort som Polen, Nya Zeeland, USA, Nederländerna, Australien, Kanada, Israel, Italien etc och bojkottat mötet i sin helhet. Men att enbart representeras med en diplomat är ett ovanlig tydlig signal för att vara Sverige. Det får räknas som ett steg i rätt riktning.

Socialdemokraterna tycker som vanligt att rasism inom FN inte är nåt att yvas över och upprörs istället av att ingen minister representerar Sverige.

Ingen handelsbojkott mot Israel

Idag har en socialdemokratisk interpellation debatterats i kammaren. Interpellanten Hillevi Larsson (som inte var med i debatten) hade skrivit en fråga till handelsministern som besvarades av utrikesministern. Det var inte många rätt i den interpellationen. Dels beskriver den ett separat handelsavtal som inte finns, dels riktar den ensidigt all kritik och all skuld mot Israel.

Carl Bildt svarade tydligt att några handelssanktioner emot Israel blir det inte. Tillsammans med min kollega Margareta Cederfeldt försökte jag nyansera den ensidiga bild av konflikten som de socialdemokratiska debattörerna gav. Döm själva om vi lyckades.

Metallica levererade en dag

Den gångna helgen kom delvis att präglas av två evenemang där publiken inte fick se det de ville. Tennismatchen i Malmö är avhandlad. De som trodde att Israel på något sätt skulle förlora på detta hade självfallet fel. Det var Sverige och Malmö som förlorade på flera sätt.

Jag lider med det fullsatta Globen som igår missade Metallica. Jag tillhörde de lyckliga med biljett till lördagens konsert och det var oerhört bra. Metallica tillhör verkligen en av de grupper som låter lika hungriga nu för tiden som de gjorde i början av karriären. Dessutom funkade scenbygget med scenen i mitten bättre än förväntat.

Ytterligare en kul grej med Metallica är att man inte vet vilka låtar de kommer att spela. I lördags hörde jag Turn the page för första gången live. Underbart!

Ilmar Reepalu måste vara stolt

Det borde handlat om en tennismatch mellan Sverige och Israel. Det borde således inte vara ett ämne för denna blogg. Men sporten har tyvärr hamnat i skymundan.

Publiken nekas inträde, olagliga demonstrationer ges fritt spelrum. Nazister skall åter demonstrera sitt judehat. Man måste vara blind om man inte ser hur antisemitismen firar en högtidsstund i Malmö denna helg.

Ilmar Reepalu har nu stöd från nazister, antisemiter, rasister och anhängare till terroristorganisationer. Jag undrar hur det känns?

Tzipi Livni överraskar - men räcker det?

Gårdagens val blev en stor framgång för Kadima och dess ledare Tzipi Livni. Av allt att döma blir Kadima största parti i Knesset. Under partiets korta livslängd har man varit på väg att bli uträknade många gånger (Sharons koma, Olmerts ekonomiska förehavanden, kriget i Libanon) men ännu en gång lyckas man väl i valet. Ett mittenparti har en plats i israelisk politik.

Det är osäkert om största parti denna gången verkligen komer att kunna bilda regering. Beskedet från Likudledaren Benjamin Netanyahu var tydligt. Det är han som skall leda nästa högerregering i Israel. Vid en första anblick ser det också ut som det naturliga resultatet men israelisk politik är inte alltid så förutsägbar.

Avigdor Lieberman har en nyckelroll och han förordar en högerregering. Men en sådan allians klarar inget avhopp. En sådan allians kommer kräva stora ekonomiska eftergifter till särintressen. Samtliga stora partier är kritiska till dessa öronmärkta stödpengar, inte minst Lieberman.

Valdag i Israel

Idag väljs de 120 medlemmarna i Knesset. Samtidigt som valresultatet väntas bli en storseger för någon form av höger så verkar Arbetarpartiets Ehud Barak ligga bra till för att ingå i en kommande regering. Ingen verkar utesluta hans medverkan. Huvudkandidaterna Netanyahu och Livni kämpar om regeringsbildaruppdraget medan allt mer - framför allt internationell - uppmärksamhet riktas mot Liebermans Yisrael Beiteinu.

Liebermans hårda retorik har färgat valrörelsen. Tyvärr innebär det att ekonomin har fått mindre plats. Ännu mer beklagligt är att nyanserna försvunnit i diskussionen om palestinierna. DN:s Nathan Shachar skriver om hur det relativa lugnet på västbanken inte alls uppmärksammats i valrörelsen. Det är att beklaga.

Antalet osäkra väljare uppskattas vara minst 15 % vilket innebär att det finns utrymme för överraskningar. Kanske finns här de röster Tzipi Livni behöver?

Det kan vara värt att nämna de som inte kommer att rösta idag. Andelen arabiska väljare befaras sjunka ännu mer. I det polariserade klimatet verkar allt fler tycka att en röst - även på ett arabiskt parti - är meningslöst. Även den israeliska vänstern kan förlora på detta.

En annan grupp som inte kommer att rösta är israeler som arbetar utomlands. Israel är ett av få länder som inte möjliggör utlandsröster. Enligt en artikel i Jerusalem Post har Likud försökt ändra det men misslyckats. Likud skulle enligt artikeln tjäna på att utlandsröster tillåtits.

Olika sätt att förhålla sig till andra länders val

Palestinierna har två olika styren. På västbanken leds den palestinska myndigheten av President Mahmoud Abbas. Som folkvald president med ambitioner att bilda en egen demokratisk stat väljer han respekt inför grannlandets demokratiska process. Han kommer samarbeta med den nya israeliska regeringen oavsett vem som bildar den.

I Gaza härskar Hamas. De vill naturligtvis inte samverka med staten Israel, de vill förinta staten Israel. Därför vill de provocera fram en så hårdför israelisk regering som möjligt. De söker nämligen ingen kompromiss. De söker krig och terror. Att offra den egna befolkningen är inget som stoppar dem.