Det var allsvensk fotboll i Göteborg i måndags kväll. Men det skall jag inte skriva om här trots att GAIS slog Örgryte. Istället uppmärksammar jag Örgrytespelaren Alexander Mellqvist som fick en smäll på huvudet, blodet rann ur munnen och spelaren leddes av planen på ostadiga ben. Det rapporteras att han fått minnesluckor. Mellqvist fördes till Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg och fick vänta i åtta timmar i väntan på huvudröntgen. Efter åtta timmar gav han upp och åkte hem. Förhoppningsvis kommer han att må bra inom kort.
När
Aftonbladet skriver om händelsen kommenteras händelsen av läsare som inte tycker att Mellqvist ska gnälla eller att nyheten är någon nyhet. Så här är det ju i den svenska sjukvården. Det är värt att uppmärksamma. För det första är det inte riktigt så här i svensk sjukvård. Köerna är faktiskt inte lika långa överallt och Göteborg är inte något bra ställe att behöva uppsöka akutvård på. Jag har själv suttit i ett väntrum med en närstående i Göteborg i väntan på just akut vård. Efter ungefär åtta timmar ringde vi till S:t Görans i Stockholm, tog en taxi till Göteborgs central och tog tåget till Stockholm. Det gick snabbare än att sitta kvar i väntrummet i Göteborg.
Av detta kan man möjligen lära sig att vården i det alliansstyrda Stockholm fungerar bättre än i sossestyrda Västra Götaland. Nog för att köerna är kortare i alliansstyrda landsting men det är egentligen inte min poäng (denna gång). Det anmärkningsvärda med historien är att människors reaktioner visar på en acceptans för köer som på många andra ställen är oacceptabel. Det kan vara värt att ha i minnet när vi kritiserar andra länders sjukvårsdssystem. Det finns absolut delar där vår sjukvård är mycket bra men det finns också köer som andra länders medborgare faktiskt aldrig skulle acceptera.
