Nya sanktioner mot Iran

De fem länder med vetorätt i FN:s säkerhetsråd har tillsammans med Tyskland förhandlat fram ett förslag om utvidgade sanktioner mot Iran för landets vägran att avbryta sitt kärnteknikprogram. Om förslaget antas av är det fjärde FN-resolutionen som antas mot Irans kärnteknikprogram.

Det är bra och efterlängtat att säkerhetsrådet nu kan anta tuffare sanktioner. Denna gång handlar det om striktare vapenembargo, fartygsinspektioner och sanktionsmöjligheter emot företag och banker.

Hela förslaget kan läsas om ni klickar här.

Irans president hycklar minsann inte

Irans återvalde (genom förmodat valfusk förvisso) president Achmadinejad har nu utnämnt en av Interpol efterlyst terrorist till försvarsminister. Ahmad Vahidi är en av fem eftersökta för bombningen av Judiska församlingscentret i Argentina den 18 juli 1994 då 85 oskyldiga argentinare dog och 240 skadades.

Säga vad man vill men den iranske presidenten är ingen hycklare. Man vet vad han står för.

Ingen sol här inte...

Oroligheterna i Iran fortsätter. Svårt att tillägga nåt nytt egentligen. Just nu pågår en av många manifestationer i huvudstaden mot det som sker i Iran. Min partikollega Mats Johansson tillhör en av talarna på Medborgarplatsen.

Själv sitter jag inomhus och arbetar. Jättekul när alla pratar om det fantastiska vädret! Nåväl pensionsfrågor är kul det med. Noterar att Hägglund markerar inför budgetförhandlingarna i dagens DN. Jag tycker det ligger mycket i det han skriver.

Omvärlden kan inte vara tyst

Demonstrationerna i Teheran växer nu i omfattning. Uppgifter i media gör gällande att upp emot två miljoner människor har demonstrerat i Teheran och att sju demonstranter har dödats i oroligheterna. Som många påpekar är det inte en kamp mellan en god och en ond kandidat. Det är ett folk som kämpar för att få göra sin stämma hörd. Det är en kamp för demokrati och mänskliga rättigheter. Vem eller vilka som kommer att leda framtidens fria Iran vet vi inte. Det lär knappast vara Mousavi, det är definitivt inte Ahmadinejad.

Omvärlden har vissa svårigheter att hantera den uppkomna situationen. Man vill inte lägga sig i de inre angelägenheterna samtidigt som valfusk inte kan ignoreras. Ökat våld mot demonstranter kommer definitivt att framtvinga reaktioner från världens regeringar. Den amerikanske presidenten Barack Obama går en balansgång just nu. Han vill å ena sidan hålla USA utanför iransk inrikespolitik, å andra sidan vill han förbättra förbindelserna. Obama måste dock uttala sig, i USA kan en president inte stå vid sidan om utan åsikt.

FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon "följer utvecklingen noga" vilket är ungefär vad EU ännu så länge uttryckt gemensamt. De tyska och franska regeringarna har varit mer tydliga och bl a kallat till sig de iranska ambassadörerna och kräver att det iranska folkets rättigheter ska respekteras. Förhoppningsvis gör även den svenska regeringen det inom kort.

Fortsatt oroligt i Iran

Protesterna i Teheran fortsätter. Detta trots att demonstrationer emot valutslaget förbjudits. Inte mycket finns rapporterat om protestyttringar utanför huvudstaden. Om det beror på att ingen kan rapportera om dem eller att det inte finns några demonstrationer utanför huvudstaden är svårt att säga. Regeringskritisika tidningar uppges ha stoppats.

Flera länder i omvärlden talar nu öppet om att de ifrågasätter valresultatet. Ayatollah Khamenei har lovat att anklagelserna om valfusk ska utredas. Vad nu det kan betyda. En antidemokrat skall säkerställa att demokratin efterlevs... Känns inte helt övertygande. Egentligen är det märkligt att frågan om valfusk får denna uppmärksamhet då valet i vilket fall som helst alldeles uppenbart strider emot de mest grundläggande demokratiska principer.

Det finns en uppenbar fara i att Ahmadinejad nu skall försöka ena sitt folk genom att ännu tydligare hetsa mot sitt stora hatobjekt, den judiska staten Israel. Det finns all anledning att följa utvecklingen i Iran noga och inte helt utan oro.

Oroväckande nyheter från Iran

Valet i Iran - i vad mån det verkligen ska kallas så - fick tyvärr det förväntade utfallet. Ahmadinejad "vann" valet med större siffror än vad någon verkar tro på. Anklagelserna om valfusk haglar, stora demonstrationer i Teheran pågår och nu rapporteras att mer reformsinnade människor interneras.

Som alltid är det klokt att ta rapporter inifrån Iran med flera nypor salt. Det är svårt att skaffa sig en bra bild av vad som verkligen skett och sker när man befinner sig i Sverige. Vi är utelämnade till en mediarapportering som i bästa fall försöker vara objektiv men som arbetar under väldigt stora restriktioner.

Det är i alla fall ingen bra dag för oss som vill att Iran ska närma sig det internationella samfundet.

Presidentvalet i Iran

Förra veckan förlorade Irans president Achmadinejad valet i Libanon. Idag vore det upplyftande om Achmadinejad fick uppleva sin andra valförlust inom en vecka. Världen i allmänhet och mellanöstern i synnerhet skulle kunna utvecklas i mer fredlig och försonlig riktning om förintelseförnekaren och israelhataren fick lämna över rodret till någon sundare person.

Det är naturligtvis naivt att våga hoppas på ett rättvist val. Uppgifterna om valfusk och röstköp har cirkulerat länge. Huvudmotståndaren i valet Mir Hossein Mousavi varnar för oegentligheter i valet. Något fritt demokratiskt val är det sannerligen inte fråga om. Kandidaterna är godkända av den religiösa ledningen. Inga kvinnor finns att välja på.

Det är i alla fall ett uppmuntrande tecken att det är spänning i valet. Det visar att många iranier ser genom hatets propaganda och vill närma sig omvärlden. Låt oss hoppas de når framgång.

Nederlag för Hizbollah och Iran

Det libanesiska folket valde bort Hizbollahkoalitionen vid söndagens val. Den västvänliga koalitionen "14 mars-koalitionen" vann 70-71 mandat av de 128 platserna i parlamentet. Ny premiärminsister väntas bli Saad al-Hariri som är son till den mördade förre premiärministern Rafiq al-Hariri.

Valet var en motgång för såväl terroristorganisationen Hizbollah som för regimen i Iran. Ett glädjande valresultat helt enkelt.