Är vår lycka relativ?

Läser senaste numret av PROpensionären. En ganska bra tidning med en blandning av samhällsinformation, resereportage, recept och debatt. Varje nummer inleds med en ledare av ordförande Curt Persson som är en mycket lojal socialdemokrat. Attackerna på regeringen i skattefrågan är många på denna ledarsida. Attackerna på den tidigare socialdemokratiska regeringen som hade ännu högre pensionärsskatter är obefintliga. Rörelsen håller ihop, partilinjen ska hållas. Enade de stå.

Ledaren i senaste numret är läsvärd. Curt Persson skriver om beskedet att skatten nu skall sänkas med 3,5 miljarder för pensionärerna. "Vår reaktion var försiktigt positiv" skriver Persson. Han var alltså åtminstone lite nöjd med sänkt skatt för pensionärerna. Något denne socialdemokrat aldrig fått uppleva under den tid hans eget parti suttit i regeringsställning.

Glädjen blev dock kortvarig, i endast två dagar höll hans relativa nöjdhet i sig. Varför, kanske ni undrar? Blev det ingen skattesänkning? Jodå, skattesänkningen blir precis lika stor som aviserat. Finansminister Borg håller sitt löfte till Persson och hans kollegor. Men två dagar efter konstaterar socialdemokraten Persson att "det blev en kortvarig glädje". Anledningen till att glädjen inte höll i sig var att ett fjärde steg i jobbskatteavdraget presenterades.

Curt Persssons glädje över sin sänkta skatt försvinner alltså om andra också får sänkt skatt. Är vår lycka verkligen så relativ?