Ohly har rätt - faktiskt!

Valresultat kan tolkas på många sätt. Jag kan inte vara nöjd med 18,8 % i ett allmänt val. Inte efter hur opinionen i övrigt ser ut och med tanke på hur väl kampanjen ändå fungerat. Våra toppkandidater har synts mycket i media, vi har haft uppmärksammade utspel var och varannan dag, valarbetarna var verkligen igång detta val. Det var fullt med aktivitet på gatorna, åtminstone i Stockholm. Någon form av eftertanke måste till. Många väljare ser inte ser detta som riktigt eller åtminstone viktigt val.

Det finns definitivt ljuspunkter i gårdagens valresultat. Valdeltagandet går upp med 6 procentenheter. Visst sker det från en låg nivå men det är ändå ett steg i rätt riktning. Alliansen är större än oppositionen. Sånt värmer alltid.

Socialdemokraterna får under 25 procent och endast tre av tio väljer att rösta rött. Men Mona Sahlin är glad och "lättad". Det går inte att ta på allvar. Märkligt nog tycker jag vänsterledare Lars Ohly agerar som en politiker bör göra. Hans parti har misslyckats och han försöker inte påstå nåt annat. Hedervärt, på sitt sätt.

En svensk Obama kommer att dröja

Idag skriver jag i SVT Opinion om att valutgången i det amerikanska presidentvalet är mer oviss än vad många vill göra gällande. Den främsta osäkerhetsfaktorn är valdeltagandet. Enkelt uttryckt gynnas demokraterna i år av ett högre valdeltagande än republikanerna.

Det förväntas ett höjt valdeltagande i år och tillskottet består till stor del av unga väljare och personer som aktiverats av Barack Obama och de intensiva demokratiska primärvalen. Men detta är ett osäkert tillskott. Enligt Gallup för fyra år sedan skulle de flesta registrerade väljare rösta på Kerry. Så blev det som bekant inte. Det sker alltid ett bortfall och det brukar vara till demokraternas nackdel.

Rubriken syftar på att vi i Sverige skall vara försiktiga med att förklara en eventuell seger för John McCain med att amerikanarna inte vill ha en färgad president.