Välkomna hit Nordmarianer!

Idag har vi haft möte med socialförsäkringsutskottet. Första utskottsmötet efter sommaren och det näst sista mötet denna mandatperiod. Vi hade idag att besluta att vi inte skulle tycka nägot om nya EU-förordningar om viserings- och inreseregler. Om det var samtliga överens. Detta innebär exempelvis att besökare från Nordmarianerna snart kommer att slippa visum för att åka till Sverige. Det känns vettigt.

Om ni inte vet vad Nordmarianerna är för någonting eller var det ligger så är ni i gott sällskap. Det visste nämligen ingen i utskottet heller. Men nu har jag lärt mig att the Northern Mariana Islands är en ögrupp i norra Stilla Havet med ungefär 85 000 invånare. Det är ett autonomt territorium som tillhör USA på samma sätt som exempelvis Puerto Rico, Samoa, Guam etc. Man lär sig något varje dag.

Rejäla skatteprotester

Det är inte bara i Sverige som skattepolitiken står i fokus idag. Den 15 april är det nämligen Tax Day i USA. I de flesta delstater ska alltså deklarationerna vara inlämnade idag. Om några veckor har vi vår svenska deklarationsdag vilket i Stockholm brukar uppmärksammas politiskt med att några moderater står vid skatteskrapan och med blandad framgång ber bilister att tuta. I USA är det lite annorlunda.

Förra året demonstrerade en miljon människor (eller flera beroende på vilken källa man vill tro på) och det lär inte bli färre denna gång. Tea Partyrörelsen anordnar en massa evenemang runt om i landet. Det kanske mest intressanta med företeelsen är att det är de nya grupperna och inte de etablerade gamla partierna eller organisationerna som drar de stora folksamlingarna.

När jag senast var i USA i samband med valet 2008 träffade jag ett par personer som nu är ledande inom Tea Partyrörelsen. Radioprataren Mark Williams, sångaren/talesmannen Lloyd Marcus och Deborah Johns som jag talar med på bilden. Deborah Johns blev nationellt känd i USA som motvikt till Cindy Sheehan, vars son dog i Irak, som kritiserade Bush och Irakkriget. Deborah Johns, vars son gjorde tre vändor i Irak, stödde såväl Bush som kriget. Idag är hon bl a vice ordförande i paraplyorganisationen The Tea Party Express. När jag träffade dem så kampanjade de för McCain/Palin.

Demokraterna i USA drabbar Sverige

Historien om hur svenska Orrefors Kosta Boda först vinner och sedan eventuellt förlorar prestigeordern att göra glas till de amerikanska beskickningarna världen över har cirkulerat i svensk press den senaste veckan. Originalartikeln i New York Post hittar ni här.

Av denna historia kan vi lära oss tre saker;

1. Det är ytterst beklagligt om Orrefors Kosta Boda verkligen blir av med ordern. Det är dock inte självklart då New York Post har haft fel förut...

2. Den frihandelskritiska vänstern visar framfötterna i USA. De demokratiska senatorerna Kirsten Gillibrand och Charles Schumer har varit drivande i att fri handel är fel om det ger fel resultat.

3. Svensk media nämner inte med ett ord att det är demokrater som driver denna linje. Aftonbladet lyckas t o m få det till "högerilska" i sin iver att inte berätta vilka det är som ligger bakom. Arg vänster blir alltså högerilska...

Denna historia får uppmärksamhet för dess prestigevärde. Frågan är hur unikt detta är? Om och när frihandeln minskar i USA så är det små handelsberoende länder som drabbas. Jag har sagt det förut och jag säger det igen; Sverige gynnas bäst av en frihandelsvänlig republikansk president i vita huset.

1994 igen?

Opinionsmätningar ska naturligtvis alltid tas med skopor av salt men det är slående vilken medvind republikanerna har nu om man studerar opinionsundersökningarna för de kommande valen på delstatsnivå. Politicos sammanställning visar att det är endast i säkra demokratiska fästen som demokraterna ligger i ledning. Det republikanska övertaget är markant. En effekt av sjukvårdsförsäkringen eller ett djupare missnöje?

Obamas största framgång - men problemen finns kvar

Det har varit fascinerande att följa antagandet av den nya amerikanska vårdreformen. Skulle president Obama få stöd av sina egna partikamrater i sin viktigaste valfråga? Nu vet vi svaret; Barack Obama lyckades till slut få lagförslaget genom den amerikanska kongressens regel- och procedurdjungel. I och med detta har Obama uppnått sin största (rentav den enda stora?) realpolitiska framgång.

Vad reformen egentligen innebär är inte helt enkelt att få grepp om. Det är definitivt inte så att alla amerikaner nu FÅR en allmän hälso- och sjukvårdsförsäkring. Däremot TVINGAS alla amerikaner skaffa sig en sjukförsäkring. Den som inte skaffar försäkringen kommer faktiskt att få betala böter.

I praktiken innebär detta att de flesta amerikaner även fortsättningsvis kommer att ha sin sjukförsäkring kopplad till anställningen, alltså precis som idag. Företag kommer också att kunna bötfällas om de inte erbjuder sjukvårdsförsäkring. Det är mer piska än morot som gäller.

Försäkringsbolagen ska inte få neka någon försäkring oavsett sjukdomshistoria. De får inte heller skilja avgiftssättningen beroende på kön eller yrke. De får inte heller sätta tak för hur dyra sjukvårdskostnaderna får vara. Detta är naturligtvis helt rimligt och bra.

Det fanns ursprungligen ett förslag även om en statlig sjukförsäkring. Inte för att förstatliga hela försäkringen utan fungera som prispress på de privata försäkringsbolagen. Dessa planer fick dock skrotas under processen för det var för utmanande.

Idag uppges nästan 50 miljoner miljoner amerikaner sakna försäkringsskydd. Kommer nu alla amerikaner vara försäkrade? Just detta är faktiskt enkelt att svara på; svaret är glasklart NEJ. De mest optimistiska räknar med att 95 procent är försäkrade om några år. Ingen räknar med att alla amerikaner i och med detta kommer att ha ett fullgott försäkringsskydd eller ens vara försäkrade inom överskådlig framtid.

De som är oförsäkrade kan grovt förenklat tillhöra två kategorier, de som inte vill och de som inte kan. För de som självmant väljer att stå utanför är det piskan som gäller. De ska betala annars blir det böter. För de som inte kan av ekonomiska skäl ska försäkringsavgiften subventioneras. Hela reformen beräknas enligt Vita Huset kosta cirka 940 miljarder dollar de kommande 10 åren. De republikanska kritikerna hävdar förstås att summan kommer att bli mycket större.

Summa summarum så har det land som satsar mest i världen per capita på sjukvård utan att kunna erbjuda alla en god sjukvårdsförsäkring nu gjort sjukvården ännu dyrare utan att kunna erbjuda alla en god sjukvårdsförsäkring. Inte så mycket att jubla över eller...?

#41 Ingenting är omöjligt!

Det "omöjliga" har inträffat. Trots att demokraterna har tre gånger så många väljare som republikanerna i Massachusetts så var det republikanen Scott Brown som vann den tomma stolen i senaten. Röstsiffrorna slutar på cirka 52-47 % i Browns favör.

Givetsvis är detta ett kraftigt bakslag för president Obama. Dels för att sjukvårdsreformen uppenbarligen skrämmer bort väljare och får de viktiga mittenväljare att vända sig högerut. Men det är också ett bakslag för en sittande president att hans förmåga att nå sina egna väljare falnat i så snabb takt. President Obama satsade en hel del förtroendekapital i Massachusetts när han kampanjande för Coakley. Hans insats verkar inte ha betytt någonting för väljarsiffrorna. Det är ett tydligt meddelande från liberala Massachusetts exakt ett år efter att Obama svor presidenteden.

Vissa börjar redan spekulera i en stjärnsmäll för demokraterna i november när det är ordinarie kongressval. Man ska nog vara försiktigt med det. Visst har republikanerna tagit några stora skalper de senaste månaderna (två guvenörsposter och nu en plats i senaten) och visst ser opinionssiffrorna bra ut. Samtidigt ska man komma ihåg att ett nytt 1994 är svårt att upprepa. Då tillkom nya väljare som inte tidigare deltagit i valen, nu är dessa redan delar av det republikanska partiets kärnväljare.

Kan det "omöjliga" hända?

Det borde väl egentligen inte vara möjligt. Staten kallas ofta den mest liberala i USA och platsen som skall fyllas är ikonen Ted Kennedys. Den stora valfrågan kallas för Ted Kennedys livsverk men ändå håller det omöjliga på att hända. Republikanen Scott Brown har tagit en liten ledning över demokraten Martha Coakley dagen före senatsvalet i Massachusetts.

Intresset för detta val har blivit enormt i USA den senaste veckan. Coakley ledde med 30 % för några veckor och såg ut att gå mot en väntad storseger men har alltså tappat hela försprånget på kort tid. Vinner Scott Brown försvinner demokraternas 60-40 ledning i senaten och republikanerna kommer sätta käppar i hjulet för sjukvårdsreformen. Demokraterna satsar därför hårt med både president Obama och förre presidenten Clinton kampanjande på plats för Coakley.

Hårt är också tonläget och mycket krut (och pengar) satsas nu på att svärta ned Scott Brown i denna delstat som inte röstat fram någon republikansk senator sedan 1972. Obama vann t ex Massachusets med överlägsna 62-36 för ett år sedan. Och eftersom de flesta attackerna numera kommer från vänster mot höger så uppmärksammas detta ingenting i Sverige. När den vinden vänder lär du få reda på det av Bo-Inge m.fl...