Obama upprustar mer än Bush

Den nyutnämnde fredspristagaren Barack Obama sänder mer soldater till Irak och Afghanistan är sin företrädare George W Bush. När insatsen i Irak var som störst i slutet av 2007 och i början av 2008 hade USA 160 000 soldater i Irak och 26 000 soldater i Afghanistan, totalt 186 000.

Just nu befinner sig 124 000 amerikanska soldater i Irak och 65 000 i Afghanistan, totalt 189 000. Barack Obama har alltså redan mer soldater i tjänst i dessa båda länder än företrädaren George W Bush. Nu aviserar Vita Huset enligt Washington Post dessutom ytterligare truppförstärkningar med 13 000 soldater.

Det är inte alltid de faktiska förhållandena som avspeglar sig i vår bild av amerikansk politik.

Obamas 100 första dagar

Världen uppmärksammar idag president Obamas första 100 dagar vid makten. Obama själv verkar tona ned det tidiga jubiléet väl medveten att sådana tenderar att fokusera på vad som gjorts - och inte gjorts. Förr eller senare skall det bockas av vad som egentligen genomförs. Det blir svårt för Obama, det är svårt för varje amerikansk president.

Obama har rivstartat, han bibehåller sin popularitet från valrörelsen och han har inte gjort några stora misstag. Han har ett nytt tonläge gentemot vissa av nationens fiender (Iran) jämfört med president Bush. Han har ett nytt tonläge gentemot nationens allierade (Israel) jämfört med presidentkandidaten Obama.

Framgången så här långt ligger i orden. Han beskriver stämningen i nationen väl och får uppslutning till sina stimulanspaket. Åtgärderna och paketen som skall rädda jobben, ekonomin och sjukvården är inte märkbart mer populära idag. Det är avsändaren som är populär.

Omvärlden älskar Obama. Nästan utan reservationer och ganska ofta utan någon djupare insikt om vad den amerikanske presidenten står för. Jasenko Selimovic skriver en intressant krönika om européers förhållningssätt till President Obama som kan rekommenderas.

Förväntade reaktioner och orealistiska förväntningar

President Obamas installationstal är det givna ämnet för dagen. Aldrig har väl en amerikansk presidents installation varit så omskriven, välbevakad och efterlängtad av så många i vår omvärld?

Enligt svenska bedömare och retorikexperter verkar talet ha varit helt fantastiskt. Dessa betyg känns ganska förutsägbara. Amerikanska politiker är bra talare, de har bra talskrivare och större tal förbereds väldigt noggrant. Är politikern ifråga en nyvald president och talet ett installationstal som följs av ett helt folk, ja till och med en värld, då är förberedelserna extrema.
Allt annat än ett bra tal vore sensationellt.

Den konservative kolumnisten i Washington Post Michael Gerson erbjuder en delvis annan uppfattning. Han menar att talet var retoriskt nedtonat men trots allt förvånansvärt tydligt i budskap. Talet kommer inte att gå till historien (möjligtvis frånsett storleken på arrangemanget) men talet lägger grund till något som kan bli ett bra amerikanskt ledarskap. Kan tillägga att Gerson tidigare arbetade åt President Bush.

Kolumnisten John Kass i Chicago Tribune från Barack Obamas hemstad tar upp de otroliga förväntningar som riktas på den nye presidenten. Enligt Kass är Obama en rationellt tänkande person som till skillnad från media inser sina begränsningar.

Personligen tyckte jag talet var bra, precis som jag förväntade mig. Han tackade Bush särskilt för en smidig övergång men var innehållsmässigt tydlig i var skillnaderna dem emellan består i.
Jag tycker det är tydligt att Obama vill fortsätta vara en ledare för en informell rörelse som nu gemensamt skall anta de stora utmaningar som ligger framför nationen.

Krismedvetenhet kommer minska kraven på snabba resultat och förlänga smekmånaden. Det kommer dröja innan han på allvar anklagas för att inte fullfölja sina vallöften. Idag är det ingen som förväntar sig det.

Bush slutar som Carter

När endast några timmar återstår av President Bush tid som amerikansk president kan man konstatera att det är en tämligen impopulär president som nu lämnar vita huset. Kriget i Irak har (åtminstone i omvärlden) lågt stöd. Budgetunderskottet skenar och arbetslösheten stiger.

Att summera hans presidentskap låter sig inte göras här. Historiebeskrivningarna kommer att komma i bokform och de brukar vanligtvis nyanseras i takt med att tiden går. En tanke värd att reflektera över är; Hur hade Bush presidentskap utvecklats om 11 septemberattacken inte inträffat? Förutom de internationella konsekvenserna så innebar 9/11 att Compassionate Conservatism försvann från det politiska landskapet. Svaret får vi aldrig veta.

Bush omtalade brist på populäritet kan dock nyanseras redan nu. Han lämnar med samma approval rate som President Carter gjorde. Detta betyder att George W Bush är mer populär vid sin avgång än Truman och Nixon. Detta efter en presidentvalskampanj under rådande finanskris mellan två kandidater som tagit avstånd från honom. President Bush kan avslutningsvis konstatera att 75 % av de egna väljarna tycker att han gjort ett bra jobb.

Märkligt men traditionsenligt

President Bush har nu påbörjat ett av de mer märkliga men traditionsenliga inslagen i USA. Som avgående president har han nu benådat 14 personer från fängelsestraff och ytterligare 2 har fått sina straff omvandlade.

När 78 procent av rösterna räknats har republikanen Norm Colemans ledning stigit till 220 röster, alltså 5 mer än valresultatet. Å andra sidan är nu över 3 000 röster utmanade så det lär bli en segdragen historia i Minnesota. Al Frankens advokater inväntar inte nederlaget utan förbereder redan en rättsprocess.

Delawares guvernör Ruth Minner utsåg Joe Bidens stabschef Ted Kaufman till ny senator på den plats Biden lämnar. Ganska logiskt finner guvernören att Kaufman ligger Biden nära politiskt. Den nye senatorn ska för övrigt bara avsluta de återstående två åren av mandatperioden och inte kandidera för omval.

Bush lockade fler nya väljare än Obama

Valresultatet har nu börjat analyseras i detalj. För partiorganisationerna är det viktigt att se vilka som kom och vilka som övergav det egna partiet. Ett viktigt konstaterande som inte fått så mycket uppmärksamhet är att antalet väljare bara steg med 6,5 miljoner. Detta kan jämföras med ökningen mellan 2000-2004 som var 17 miljoner, alltså nästan tre gånger så stor.

Förutsättningarna för republikanerna att börja återhämtningen i kongressvalen 2010 är, åtminstone statistiskt sett, mycket goda. I genomsnitt vinner oppositionspartiet 2 senatsplatser och 23 platser i representanthuset i mellanvalet efter en ny presidents tillträde. Endast Franklin D Roosvelt och George W Bush har fått se sina partier gå framåt och detta skedde under ovanliga förhållanden.

Det är knappast nån vild gissning att republikanerna kommer att försöka närma sig gruppen hispanics (människor med latinamerikanska rötter) vid framtida val. Denna grupp skiftade mot demokraterna i år. Det är en växande grupp i USA och de har ofta traditionellt socialkonservativa värderingar.